nicoos

0-0 på bortaplan och ett hyfsat läge inför returen på Old Trafford. Det var vad Manchester

United åstadkom på Camp Nou igår kväll. Skall vi gråta eller skratta?

Skall vi kalla det ett bra resultat eller ett misslyckande? Är det United fördel inför returen eller har Barca bättre chans nu? Visst, med 0-0 i bagaget inför bortamötet på Theatre of Dreams behöv Barca endast göra ett mål för att gå vidare, men då MÅSTE man göra ett mål. Det är lättare sagt än gjort, eller hur? Samtidigt får United endast göra ett mål om Blaugrana prickar in ett också. Alltså ett oavgjort resultat som 1-1 eller 2-2 tar "Pride of Catalonia" till finalen i Moskva den 21 maj. Och visst är det rätt lovande för ett Barcelona med Messi, Eto'o, Henry, Iniesta osv. Men då vi ser på detta ur en annan synvinkel, låt oss säga en "objektiv" synvinkel, så skall vi komma ihåg att Red Devils har spelat 18 hemmamatcher i ligan i år, de har vunnit 16(!), spelat en oavgjord och förlorat en (mot City) och har en otrolig målskillna på 43-6. I Champions League har man spelat 5 matcher på Old Trafford och man har vunnit samtliga med målskillnaden 9-1. Man behöv inte ens ett bra matematik huvud till att förstå att defensiven och försvaret fungerat utmärkt på hemmaplan. När man dessutom gjort i medeltal 2,26 mål per match tror jag det kan vara en avgörande faktor som tar United till semifinal. Men för att vara ärlig har jag aldrig riktigt varit intresserad av att se på statistik. Men idag litar jag på den och hoppas att världens bästa fotbollslag verkligen tar sig till finalen i Moskva den 21 maj. För det är nu det gäller att visa varför vi egentligen är så jävla bra, varför andra lag skakar av rädsla då de gästar Theatre of Dreams, vi ska visa världen nästa tisdag. Om stjärnan eller den som avgör matchen heter Rio Ferdinand, Paul Scholes, Cristiano Ronaldo, Wayne Rooney eller Carlos Tévez spelar ingen roll, för det enda jag vill är att se mitt älskade United ta sig till finalen och se dem vinna den mest prestigefyllda buckla i dagens fotboll.

På lördag möter United Chelsea på Stamford Bridge. Ett möte som kan avgöra guldstriden, eller sedan hålla den i liv för en stund till. Alla förstår säkert vikten av denna match, om United vinner så har man nästan vunnit ligan, med suveränt självförtroende kan man möta Barcelona veckan efter och låta spelet prata för sig. Men en förlust och allt är öppet, faktum är att vi kan förlora greppet om ligatiteln, åka ur Champions League på endast 4 dagar, det är skrämmande eller hur? En säsong förstörd på mindre än en vecka som vi byggt upp över många månader, spelat stundtals briljant fotboll, haft lekstuga på Old Trafford, Ronaldo har varit i sin livs form och vi har kunnat glädja oss över att vara supporters till troligen det bästa laget i världen. Nu sitter vi här och nästan skakar, då de avgörande faserna båda i ligan och Champions League är bakom hörnet. Kan vi stå ut med två förluster i följd, eller hantera känslan av två vinster och möjligheten till "The Double". Det är nu det gäller. Att vinna eller försvinna. Svårt att tänka sig hur det kommer att sluta. Men om en dryg vecka så sitter jag förhoppningsvis ute på en stol och njuter av den härliga vårsolen, samtidigt som United precis säkrat ligatiteln i hemmamatchen mot The Hammers. Det är sånt som gör mig glad, eller ska vi kalla det, totalt jävla överlycklig? Jo, så är det.


UNITED WE STAND