nicoos

Sommarlovet är så småningom slut, människor njuter av sina sista semesterdagar medan andra redan väntar på att skolan skall börja. Tyvärr tillhör jag dem som väntar på att skolan skall börja, men som tur är, är det ännu ungefär två veckor tills man skall börja läsa igen. Suck.

Veckoslutet var lyckat. På fredagen var jag, Timo och Matte påväg till La Vida och äta kvällsmat, men tyvärr måste vi vänta ca. 45 minuter så vi bestämde oss att gå till Ettan. Där blev det baconlindade broilerbröst med gräddig pasta. Det var mycket gott. När solen så när lagt sig tog vi oss till Alban. Där fann vi Mange, Petsku, Jens och Tony. Det blev en mycket lyckad fredagskväll och man avnjöt många drinkar samt Lonkero och sedan avslutade man kvällen med världens officiellt godaste öl, Carlsberg! (tyvärr är det sponsor till världens sämsta fotbollslag). Som synd var skulle jag på jobb till kl. 09.00 på lördagen så hamnade lämna allt det roliga halv två tiden about. Hemfärden gick långsamt men slutligen var jag hemma. Det enda jag tänkte på var att hoppa i sängen. Zzz...

På lördagen vaknade jag yrvaken kl. 09.04. Shit. Jag skulle ju på jobb. Ett sms till Thomas och en snabb dusch för att sedan panikartat cykla iväg till jobbet. kl. 09.22 var jag på plats. Tror jag. Hur som helst mådde jag extremt dåligt och solen min bästa vän hjälpte inte precis saken. Under dagen planerade vi med Thomas att köra ner till Hangö för att kolla på lite lyxiga båtar. Poker Run hette tävlingen där alla finlands största och bästa motor/fritidsbåtar samlades. På plats i Hangö var vi lite efter fyra. Måste medge att båtarna vi såg var absolut grymma. Vissa var näst intill yachter med lite photoshoots på däcket med en bikinitjej poserandes, snacka om glamour. Andra var muskelbåtar med hästkrafter som många endast kan drömma om. Men det var kul att gå där och observera. Några av båtarna var t.o.m till försäljning. En jag verkligen funderat på var en Fountain 47 Lightning med dubbla 700 hästkrafters motorer. Den var på tarjous, endast 449 000 €. Billigt & Bra. Efter att vi hade kollat in alla de finaste båtarna och suttit i de häftigaste Audi bilarna var det dags att sitta sig ner i bilen och köra hem. Men en rolit visit i vad tidningarna kallade "Finlands Miami" var ett faktum.
     På kvällen var jag otroligt trött så jag bestämde för att bli hemma för att kolla på film. Även om det lockat att fara till Ettan eller Fé. Cleaner blev filmen jag valde att se. En intressant film som dock var aningen komplicerad. Dock med bra skådespelare.

Monday. Upp till jobbet kl. 07.00. Jag var förstörd. Abso-fucking-lutely. Emellanåt känns det tungt. Under dagen bestämde vi med Simon att kolla på filmen Never Back Down. En film som handlar om en våldsam men innerst inne snäll kille som måste byta skola pga. av att han slåss på fotbollsplanen. I den nya skolan får han se en ny syn på ordet slåss. Där handlar det om Ultimate Fighting. Mer tror jag inte att jag berättar men den är absolut värd att se. Den är nog mycket våldsam men samtidigt också romantisk och rolig. Kommer klart in i min Top 10. Efter filmen badade vi lite bastu och jag drack några iskalla Kultalonkkun. Mina nya favoritdricka. Sen var det dags att söka sig hem och sova.

Tisdagen blev lugn och slö. Inget speciellt egentligen. Igår var jag och tränade i fint sommarväder och idag lär jag gå i säng relativt tidigt. Kanske blir det en länk och lite muskelträning innan det.

Idag blev det också klart att jag och Christina skall åka till Sharm El Sheikh i Egypten i December. Förhoppningvis för att fira vår ett-års dag. Samtidigt fick jag veta att familjen också kommer med så vi åker med dem. Skall bli mycket roligt. Pappa fyller 50 då. Det skall firas.

Skall sluta med att avslöja er min nya favoritlåt som helt enkelt är så grymt bra. Jason Mraz - I'm Yours. Ladda ner.      

Ciao.

Äntligt sommar tänker vissa, äntligen varmt tänker andra. Hur som helst har solen till sist och slut börjat skina. Det varma och sköna vädret innebär att människor söker sig till stränderna där de som oftast ligger och solar eller enbart njuter av solen som gassar på. Vissa tar sig ett dopp medan andra sitter på gräsmattan och äter lite glass. Det är upp till var och en vad man gör.

Personligen är jag dagarna långa upptagen på jobbet där det inte är precis skönt att jobba i +30 grader celsius då man svettas som bara den. Snacka om klibbit. Men själv har man gjort beslutet att jobba istället för att slöa. Lite adventure i vinter istället får det vara. Men javisst blir man avundsjuk då man emellanåt på matpauserna kör en sk. "raggarrunda" vid knipan och ser alla människor på stranden.

Veckan i sig själv har gått som sagt åter igen i jobbets tecken. Denna vecka är det 09-17 som gäller, vilket absolut inte är något att jubla över. När det dessutom är stekhett på dagarna så förbättrar det inte direkt saken. Annars har man tagit det relativt lungt, är lagom trött efter man kommit hem så man orkar inte precis göra så mycket heller. Träningar har det varit på kvällarna också vilket jag måste medge att är mycket skönt. Värt att nämnas är också att jag vann Timo med 3-1 i biljard efter en enastående uppvisning, jag är redo för revansh anytime :) Men nu till La Vida på lite mat.

Ha det gott

Att vara filosofisk emellanåt skadar ingen. Att få tänka ut saker, sitta ner sig på en terass eller kanske en brygga och sätta fötterna i vattnet och se på när solen gå ner. Att endast få briljera med sin briljanta hjärna man en gång fått som gåva av gud. Att få verkligen gå djupt in i tankarna och göra klart för sig vad man egentligen vill. För vissa tar det en längre tid, för vissa en kort stund. För mig tog det en evighet före jag insåg att det inte är värt att kasta bort min ungdom till att resa till huvudstagen Helsingfors dagligen.

Efter en drygt vecka sedan, efter jag pratat med HJK:s Tuomo Saarnio kom vi till den lösningen att jag inte skall fortsätta spela för dem. Mitt mål inför säsongen var att på allvar utmana om platsen som förstamålvakt i klubi-04, det talangfulla juniorlaget i herrarnas division 2. Vintern gick helt lagom, träningarna gick bra och fick spela en del matcher, som höjdpunkt matchen mot Ekenäs IF i Tali. Matchen slutade i vår seger med 1-0 och jag ansåg mig ha gjort mitt jobb mycket bra. Humöret var på topp inför våren och säsongsöppningen.
 
Destu längre det gick märkte jag att jag inte hade den roll jag önskat mig. Matcherna rullade på utan att jag fick speltid i klubi-04. Spel i A-Juniorerna smakade inte heller utan fortsatt bänknötande i 04:n var att vänta. När sommaren började (och skolan slutade) blev jag orolig. Träningarna gick allt bättre och bättre utan att jag fick någon chans att få visa vad jag kan. Hade ett snack med tränaren som förklarade mig att i den form jag är för tillfället på träningarna skulle han lätt matcha mig i ett ligalag men när alla målvakter i respektive lag har spelat grymt bra, så finns det inte mycket han kan göra åt saken. Blev grymt besviken. En överenskommelse i kontraktet som de inte hade hållit. Att hitta ett lag för mig att spela i. Situationen blev inte lättare då jag har jobb under hela sommaren och tränaren var ofta mycket oförståelig då jag emellanåt ringde och frågade om jag kunde träna på egen hand i Ekenäs då jag var på jobb till fem. Min personliga åsikt är att om en spelare i fråga (jag) skall resa ca. 200 km för att hinna träna 1 h på gymmet, så borde det vara enligt mig okej att göra det på min hemort. Tydligen är inte alla utav samma åsikt. Eller då jag var fast på jobbet.

Under vår paus med laget (två veckor), rörde jag inte en boll. Hängde istället med vänner, spelade tennis, spenderade tid med min underbara flickvän samt gjorde allt möjligt annat roligt. Det märkvärdiga var att jag inte ens saknade bollen, den som varit mitt käraste föremål sen jag var född. Senast då insåg jag att något var på tok. Jag njöt inte av att vara i den situation jag befann mig i. Något måste ändras. Fort.

Nu har jag då varit klubblös, eller hur man nu skall säga det, i ca. en vecka. Jag känner ingen press på att hitta en ny klubb åt mig, eller att så snabbt som möjligt få speltid. Nu koncentrerar jag mig på att komma i den form jag en gång var (den första vintern i HJK A-juniorerna/Klubi-04). Som tränare hade vi Tony Schüller, och banne mig den killen har jag än i denna dag mest respekt för. Har aldrig förut varit i bättre fysiskt skick som då. ketteryys, kestävyys, kordinaatio. Tre saker han satte stor tyngd på. Nu skall jag göra lika.

Som jag tidigare skrev har jag absolut ingen stress med att få speltid eller så, jag koncentrerar mig endast på att komma i form och sedan får man se vart jag kommer. Som tillfället är nu ligger allting perfekt till. Jag trivs på jobbet som en fisk i vattnet, jag älskar min flickvän och är lycklig som bara vad. Har en massa goda vänner överallt. Jag har mitt Manchester United som aldrig sviker mig (nu förstår ni vad det betyder för mig). Min underbara familj. Dessutom är Gud där för mig dag efter dag, oavsett vad jag gör.

Om ni tycker denna text var en massa onödigt skit, så är det upp till er att bestämma, jag vill bara att människor vet vad jag tycker och tänker.

Veni, Vidi, Vici. Förhoppningsvis.