nicoos

R.I.P Busby Babes

6 Februari 1958, en dag som alla united supportar, alla människor från staden manchester, ja hela fotbollsvärlden aldrig glömmer, det var dagen då münchentradegin inträffade.

Människor har säkert läst om den djupt sorgliga händelsen här och där och vissa har en uppfattning hur det gick till. Det var då alltså när United laget, även kallat "Busby Babes", spelade europacup match mot röda stjärnan i Belgrad, planet stannade i Munchen för att tanka men fick sedan problem att lyfta och de två första försöken misslyckades, det tredje, resulterade då sorgligt nog i att planet direkt efter att ha fått luft under vingarna störtade i slutet på avtagsbanan. 22 människor avled direkt efter det inträffade. Det fanns en som försökte in till det sista,nämligen Duncan Edwards, han anses vara uniteds bästa spelare genom tiderna, han avled 15 dagar senare efter att ha kämpat för sitt liv förgäves. Det bör också nämnas att den legendariska tränaren Sir Matt Busby kämpade för sitt liv i 3 hela månader för att sedan återvända till sitt lag och bygga upp det på nytt för att vinna europacupen 1968.

Spelarna som dog i krashen var: Roger Byrne (28), Eddie Colman (21), Mark Jones (24), David Pegg (22), Tommy Taylor (26), Geoff Bent (25), Liam Whelan (22) och Duncan Edwards (21) tillsammans med klubbens sekreterare Walter Crickmer och tränarna Tom Curry och Bert Whalley.
Andra som fick sätta livet till var; Alf Clarke, Tom Jackson, Don Davies, George Fellows, Archie Ledbrook, Eric Thompson, Henry Rose och Frank Swift, som var en gammal City spelare, planets kapten Ken Rayment, Sir Matt Busby's nära vän Willie Sanitof, agenten Bela Miklos och Tom Cable.

Här är en låt för att hedra minnet av dem. Sången skickades in av en anonym person från början men bändet Spinners satte musik till texten och gav 1962 ut en platta med The Flowers of Manchester. Sedan 2001 är det tradition från supportrar att samlas under minnesplaketten på Old Trafford före den hemmamatch som ligger närmast 6 februari för att sjunga låten.

Spinners - The Flowers of Manchester

One cold and bitter Thursday in Munich, Germany,
Eight great football stalwarts conceded victory,
Eight men will never play again who met destruction there,
The flowers of English football, the flowers of Manchester

Matt Busby's boys were flying, returning from Belgrade,
This great United family, all masters of their trade,
The pilot of the aircraft, the skipper Captain Thain,
Three times they tried to take off and twice turned back again.

The third time down the runaway disaster followed close,
There was slush upon that runaway and the aircraft never rose,
It ploughed into the marshy ground, it broke, it overturned.
And eight of the team were killed as the blazing wreckage burned.

Roger Byrne and Tommy Taylor who were capped for England's side.
Ireland's Billy Whelan and England's Geoff Bent died,
Mark Jones and Eddie Colman, and David Pegg also,
They all lost their lives as it ploughed on through the snow.

Big Duncan he went too, with an injury to his brain,
And Johnny Berry n' Jackie Blanchflower will never play again,
The great Matt Busby lay there, the father of his team
Three long months passed by before he saw his team again.

The trainer, coach and secretary, and a member of the crew,
Also eight sporting journalists who with United flew,
and one of them Big Swifty, who we will ne'er forget,
the finest English 'keeper that ever graced the net.

Oh, England's finest football team its record truly great,
its proud successes mocked by a cruel turn of fate.
Eight men will never play again, who met destruction there,
the flowers of English football, the flowers of Manchester.

Idag 15.04, skall alla som vill hedra minnet av dessa hjältar hålla en tyst minut. Det kommer också såklart att hållas en tyst minut i derbyt då United möter City på söndag och minsann kommer det vara en känslomässig minut. Som rekommendation bör alla som ennu skall till skolan eller jobb hålla en dag ledig som jag själv gjort och dessutom klä sig i svart. Det finns knappt ord att beskriva sorgen för dessa som överlevt levt denna krash och jag tror verkligen bl.a. att Sir Bobby Charlton tappar en tår då och då under matchen. Det får mig personligen nästa också att gråta när jag tänker på händelsen och människorna som måste gå igenom allt det och deras familjer och vänner. Hoppas verkligen inget liknande händer i framtiden, åt något lag, bortsett från hatet mellan olika klubbar är vi endå en enda stor fotbollsfamilj. För alltid. Jag skall ennu avsluta detta inlägg för att hedra Busby Babes med en dikt.

"Cut down in their prime,

In silence, on that day,

February 58, they got what they need,

From Belgrade and back home to sleep"

Som sagt lever minnet vidare och vi kommer minsann aldrig att glömma dessa hjältar som misste livet vid münchentradegin, den 6 februari år 1958 klockan 15.04.

we will never forget.